Björn Wennerström

Tips från ”Gör din egen bok – Skriv som ett proffs” av Lennart Guldbrandsson En av de vanligaste skrivardrömmarna författare har handlar om att skriva som en annan författare. Man kanske har läst en författares samtliga verk och läst intervjuer eller böcker om författaren. När man sedan själv sätter sig ner för att skriva är resultatet rätt likt favoritförfattarens texter. Tyvärr är det sällan något som läsarna uppskattar. De läser hellre originalet. Få tonåringar kan hävda sig mot Tolkien, hur gärna de än skulle vilja skriva nästa stora fantasy-romanserie. Det finns otaliga kopior av Camilla Läckberg och Jan Guillou – och ingen av dem säljer lika mycket, eftersom de saknar de bästsäljande författarnas fingertoppskänsla och förmåga att fullfölja projektet. Ibland är det inte brist på talang som är problemet. Vissa nybörjare har lika mycket talang och ibland mer. Men frågan är mer komplex än så. Många läsare kan inte få nog av sin favoritförfattare. När då den författaren inte kan producera tillräckligt med material, läser de liknande författare och liknande böcker. Det är så genrer har kommit till. Tanken med genrer är att om man gillar en bok som handlar om en sak, så gillar man säkert en annan bok som handlar om ungefär samma sak. Det betyder inte att alla böcker inom en genre är utbytbara eller att man tycker om alla böcker i en genre bara för att man tycker om flera i den. Alltså måste man hålla koll på hur varje författare är unik inom genren. En fackboksförfattare kanske skriver långa stycken som nästan är skönlitterära, men som bygger på vetenskapliga rön, medan en annan fyller sin science fiction med ordlekar och filosofi. De flesta framgångsrika författare lyckas hitta en sådan nisch, där de är praktiskt taget ensamma. Så hur hittar man en sådan nisch? Det gör man genom att hitta sin egen röst, sina egna intressen. Om du fortfarande är osäker på din nisch, leta reda på en lista över genrer och stilar, antingen i en bok eller på nätet. Notera vilka genrer dina texter tenderar att tillhöra – oavsett om du hade tänkt att de skulle göra det eller inte. Låt sedan några av dina läsare göra likadant. Fråga dessutom vilka genrer och stilar som de tycker att du skriver bäst i. Använd dina styrkor. Ibland kan det ta flera färdigskrivna texter (och då menar jag bearbetade, lektörslästa, korrekturlästa texter) innan man hittar sin egen nisch/stil, men det är värt det. En del författare hittar en stil eller författare de vill imitera – men så väljer de fel element att härma. De lånar rollfigurer från författare som är bättre på intriger. De försöker vara lika underhållande som fackboksförfattare utan att ha koll på att deras förebild har ägnat åratal åt att forska om ämnet. De lånar språket från författare som slarvar med alltifrån grammatik till logik. Om man väljer fel sätter man en övre gräns för hur bra texter man kan skriva. Inte minst blir det problem när man får feedback. Om man har en förebild, då betraktar man alla förslag på att göra ens text annorlunda som avsteg från målet att skriva som förebilden. Då förstår man att så många vägrar. Lösningen är kanske lite otippat att man försöker skriva bättre än sin förebild. Det betyder att man måste börja med att få en korrekt bild av hur duktig man är nu (i jämförelse med förebilden). Därefter måste man göra en ärlig analys av vad som gör förebilden till en förebild, vad som fungerar och varför. Om man tillämpar fördelarna konsekvent, det vill säga verkligen får till det varje gång istället för bara nästan varje gång, blir man en effektivare författare än sin förebild. Dock ska man inte underskatta den tid det tar att lära sig förebildens tekniker. Någon har sagt att den första miljonen ord man skriver är strunt. I den här boken finns det ca 35 000 ord, bara som en jämförelse. Det kan låta mycket med en miljon ord, men om man räknar med allt man skriver, från inköpslistor till oavslutade romanidéer till blogginlägg och SMS, så är det inte helt oöverkomligt, framför allt inte om man skriver lite varje dag. Efter ett tag kanske man till och med skriver mycket varje dag och då blir man snabbt bättre. Efter att man tillägnat sig förebildens styrkor kan man faktiskt bli ännu bättre genom att inte bara anamma styrkorna, utan också eliminera några av förebildens svagheter. ”Tänk dig författaren X utan dess dåliga sidor.” Det är möjligt. Man kan bli så bra. Men att bli så bra betyder inte att man automatiskt blir framgångsrik. För det finns nämligen några andra faktorer som avgör vad som säljer (såsom tur, kontakter, bra idéer och tajming). Däremot ökar man oddsen för att lyckas.

Björn Wennerström

Att skriva när man inte har lust. Del 3: Att kopiera sina förebilder

Det bara händer - En ensam vandrares dagbok i levnadskonst och lekfullhet av Tom Sörhannus