Lämna mig inte - Våga välja livet mitt älskade barn samt Våra älskade ungar - En spegling av oss vuxna av Annelie Boström
Berätta om din bok!
Första boken "Lämna mig inte - Våga välja livet mitt älskade barn" är baserad på de egna upplevelserna av att leva med ett barn som INTE vill leva. Hur det är att som förälder och anhörig kämpa för ett sjukt barn, hur vi blev bemötta och hur vi tillsist vände och kom tillbaka mot livet igen. En bok som alla som har med barn och ungdomar att göra borde läsa för att kunna stötta bredvid.
Boken "Våra älskade ungar - En spegling av oss vuxna" är en fristående fortsättning på första. Hur speglar sig barnen i oss vuxna? Gör de som säger, eller som vi gör? Kan man vara en bra förälder samtidigt som man lär dem genom sitt egna beteende att inte vara snälla mot sig själva. Finns det sätt att både må bättre själv som vuxen och samtidigt ge mer till sina barn? Ja, jag är övertygad. Jag delar med mig av egna erfarenheter, upplevelser, tankar och tips.
Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?
Jag visste redan under den mest kritiska perioden i dotterns sjukdom att det fattas otrolig kunskap om ämnet, alltså självskadande och suicidalt beteende. Att enkelt och sakligt sätta vår historia på pränt var självklart. Att sedan skriva uppföljningen blev också så självklart efter lite push från äldsta dottern. Hon ville att fler skulle "se" hur så lite kan förändra så mycket. Hon har ju sett det på nära håll. Jag jobbar idag med andra som är i liknande situationer som vi varit, att skriva och på så sätt öka spridningen av våra erfarenheter "bara flöt på"
Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
Att skriva är enkelt, åtminstone så länge det finns viktiga saker eller händelser att skriva om. Att få andra människor att växa är en stor drivkraft, samt såklart att våra barn och ungdomar ska få en bra start ut i vuxen livet. Jag vill att så många som möjligt ska slippa hamna i det helvete vi hade, och önskar att många kommer dit vi idag har kommit.
Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?
De flesta som känner mig väl, vet att om jag bestämmer mig för att göra någonting, då gör jag det också färdigt. Som min man sa: "Jag visste inte hur eller vad du egentligen skulle skriva. När du sa att du skulle skriva en bok så tänkte jag bara, jaha då gör hon väl det då"
Skriver du på något nytt nu?
Jag skriver lite hela tiden, att skriva är ett fantastiskt sätt att förmedla kunskap på. Förstår läsaren inte allt första gången är det bara att läsa igen. Många gånger ser man nya saker varje gång allt eftersom man kan ta in mer och mer. Det är i dagsläget ingen ny bok på gång, men man vet ju aldrig ...
Varför ska man läsa din bok?
Jag har skrivit det jag själv hade velat läsa. Relativt enkelt och sakligt vilket är allt man orkar om man har det tufft runt omkring sig. Har man barn eller ungdomar i sin omgivning, vill deras bästa så ska man läsa mina böcker. Man behöver inte göra som jag gjort, men man får med sig redskap, ju fler redskap och kunskap man har desto bättre klarar man olika typer av situationer. Det har kommit mycket positiv feedback från både anhöriga, föräldrar samt personal inom vård och omsorg som jobbar med dessa barn och ungdomar. Den första har på vissa orter delats ut av kuratorer till föräldrar som är i den situation vi var.
Vad gör du när du inte skriver?
Jag gör det jag gör för det mesta nu för tiden. Jag lever och gör saker som jag trivs med, brinner för och som tillför mig och de mina någonting.
Vilka vill du helst ska läsa din bok?
Alla!