Wiveca Roos-Arbeus

Boktitel: De stenätande getternas land Berätta om din bok! Boken handlar om min tid som biståndsarbetare och sjuksköterska på Brava, den minsta och mest isolerade ön i den Kapverdiska arkipelagen, under några år i mitten av åttiotalet då landet nyligen blivit självständigt efter femhundra år av portugisiskt kolonialvälde. Befolkningen stod inför ofattbara svårigheter när man började bygga upp sitt torra land, sten för sten. Det blev en resa bakåt i tiden med minnen från arbetet på sjukhuset där det varken fanns vatten, el eller utbildad personal. Med små resurser och enkel utrustning ställdes vi inför arbetsuppgifter vi aldrig hade kunnat drömma om. Det blev också en inre resa – en betraktelse över den unga kvinnan jag var en gång och de upplevelser som blev så omvälvande och som kom att påverka mig för resten av mitt liv. Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen? Idén till att börja skriva om den här viktiga tiden i mitt liv kom till under en julafton för några år sedan efter frågor från barnens kusiner om hur det var att arbeta som biståndsarbetare i Afrika. Att svara på den frågan var ingenting som lät sig göras under några få timmar, det måste sättas i ett sammanhang för att bli begripligt. Men på något sätt började frågorna slå rot och jag tänkte att det var viktigt att berätta för den unga generationen och kanske också för kommande. Så började jag skriva. Det var ingen färdig idé. Jag skrev ur minnet och det bara rann till...boken började att leva sitt eget liv. Från början hade jag bara tänkt berätta om arbetet men jag levde ju faktisk där i två och ett halvt år så jag måste ta med mig själv på ett mer personligt sätt, vilket förhoppningsvis gjort boken mer levande att läsa. Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig? Frågor som engagerar mig och som verkligen berör och kommer nära. Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap? Uppmuntrande, nyfiket, positivt...Jag har en mycket stödjande familj. Skriver du på något nytt nu? Ja, på en bok om min farmor och mormor, tidigare generationers kvinnor, som i mångt och mycket har levt under samma omständigheter som kvinnorna i utvecklingsländerna lever under i dag. Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok? Alla har en historia att berätta. Börja skriva! Låt kreativiteten flöda. Gå gärna en skrivarkurs också för att det underlättar att känna till de grammatiska- och skrivandets mer tekniska regler som finns.... Det är en lång och arbetsam process men också glädjefull och lärorik. Inte minst bearbetar man olika händelser under skrivandets gång. Varför ska man läsa din bok? För att den handlar om livet och dess olika förutsättningar i första hand och inte om döden som litteraturen, i mitt tycke, sysselsatt sig alldeles för mycket med de senaste åren... Vad gör du när du inte skriver? Arbetar som skolsköterska, engagerar mig i kvinno- och barnrättsfrågor, miljön, tränar yoga, kopplar av i sommarhuset i skärgården, lyssnar på musik och är intresserad av allt som rör personlig utveckling. Vilka vill du helst ska läsa din bok? Alla de som är intresserade av människor, speciellt med internationellt perspektiv. Folk med särskilt intresse för solidaritets- och biståndsfrågor, hälso- och sjukvårdspersonal, de som engagerar sig i livsfrågor och globala rättvise-frågor. Kanske är det i första hand kvinnor som kommer att ta den till sig då det i så stor utsträckning handlar om kvinnor och barns situation i världen - ett ställningstagande för livet och livsvillkoren.

Wiveca Roos-Arbeus

Intervju med Wiveca Roos-Arbeus